Saknar...

Kämpat med sömnen sen kl. 12 idag, då nya grannen tyckte det var dags att börja renovera. På något vis lyckades jag somna om mellan varven iaf.
Sen blev det One Tree Hill. Gavin DeGraw var med igen. Så när jag gick en prommis efteråt var jag ju tvungen söka rätt på honom på spotify... Blev en liten "nostalgi-tripp" där. Speciellt då jag gick från centrum längs norra strandpromenaden... Minnen.. Saknad... Promenerar sällan just där. Minns egentligen bara en gång. Det var då jag, syrran och Lady gick den vägen bort till pappa. Och då Gavin DeGraw var min (och Lady's) motionsmusik iaf en sommar, så förstärktes det ytterligare. Saknar... Ångest... Tomhet...
Vidare förbi en plats som drog upp fina minnen... Ännu en saknad.
Slutligen, på "hemvägen" passerade jag baksidan av kyrkogården, där M vilar. Henne får jag aldrig sluta sakna. Och om jag tillåter mig själv finns det heller ingen hejd på känslorna. Men jag stoppar mig själv, sätter upp en mur och lämnar saknaden på andra sidan. Bara en, eller ett par gånger varje år, öppnar jag den porten.

Min gitarr :)

Har glömt lägga upp den. Köpte en gitarr i tisdags. Äntligen :) Finaste!

Inspirerad

Igår tog jag en lång promenad. Skönt att bara gå själv med musik i öronen ibland. Gick och tänkte en hel del. Det "lustiga" var väl att jag tänkte i en loop i ca 40 minuter innan jag äntligen tog mig ur och tänkte till på riktigt. Riktigt befriande känsla när det släpper, slår en som så självklart att man borde fattat det från början.
Konstigt att det som nu tycks så självklart inte gått upp för mig under flera år. Kanske har jag aldrig behövt tänka om tidigare. Antagligen det i kombination med att jag aldrig tagit mig tiden, stannat upp, kopplat av och tänkt.

Ikväll påminde jag mig själv om varför gitarren var ett sådant bra köp. I tonåren skrev jag mycket själv. Minns inte när jag sist skrev på det viset, men det var då säkert närmare 10 år sedan sist. Ikväll slog inspirationen till mig och jag var rent tvungen att plocka fram gitarren för att rensa ut lite ur huvudet.
...Och så började jag tänka på hur vi för en ännu massa fler år sedan gick någon skrivarkurs tror jag... Och deltog i en tävling med egenhändigt komponerade låtar.... :) Ska ha dem kvar någonstans med, vore kul att se. Hur man skrev då motför nu...

Så fin...

Lite knasigt kanske, men blir helt rörd när jag hör denna ;) Gillar speciellt Eminems del, andra halvan av låten... (Och ja... bliderna kan man ju ignorera... Verkar inte finnas någon vettigare version av denna på youtube, mest med enbart Rihanna eller covers med skumma typer.. :S )

It's morning, you wake, a sunray hits your face
Smeared makeup as we lay in the wake of destruction
Hush baby, speak softly, tell me you're awfully sorry
That you pushed me into the coffee table last night
So I can push you off me
Try and touch me so I can scream at you not to touch me
Run out the room and I'll follow you like a lost puppy
Baby, without you, I'm nothing, I'm so lost, hug me
Then tell me how ugly I am, but that you'll always love me
Then after that, shove me, in the aftermath of the
Destructive path that we're on, two psychopaths but we
Know that no matter how many knives we put in each other's backs
That we'll have each other's backs, 'cause we're that lucky
Together, we move mountains, let's not make mountains out of molehills,
You hit me twice, yeah, but who's countin'?
I may have hit you three times, I'm startin' to lose count
But together, we'll live forever, we found the youth fountain
Our love is crazy, we're nuts, but I refused counsellin'
This house is too huge, if you move out I'll burn all two thousand
Square feet of it to the ground, ain't shit you can do about it
With you I'm in my f-ckin' mind, without you, I'm out it

Trästock

Jobbade hela långa dagen idag. Och lång var den. Annars brukar sånna här hektiska dagar bara rusa förbi på jobbet. Men idag var det jag som rusade runt och gjorde allt möjligt, då går tiden väldigt långsamt i jämförelse har jag insett.

Efter jobbet blev det iaf hem och duscha, äta lite (matrutinerna blir helt störda när man jobbar, lunch kl. 15, en smoothie vid 18 och lite mackor vid 21) och sen ut på Trästock :) Mötte upp några kompisar där, så gick vi och såg Sparzanza. Aldrig hört talas om dem innan ens. Men de var bra :) Lite irriterande folk runtikring, men det är väl sånt man får ta... Tycker dock inte man ska stå och dansa i ett tält fullt med folk. Speciellt inte om man är så full så man knappt kan stå. Och speciellt inte när man är så gammal att man inte längre kan kallas medelålders... Jag skulle då skämmas ihjäl! Men men, musiken var det inget fel på iaf. Sen var det lite kul att sångaren inför "sista" låten svidade om till AIK-tröja :) (Tilläggas kanske bör att bandet är från Karlstad...)
Minglade runt lite och drog hemåt. Jag är galet trött. Måste bara ta mig till sängen nu... (Precis bakom.)

Älskade denna som barn...

nu vet jag vad hon sjunger också

Our way brought as to battle,
where only bullets sang,
when departing we didn't know
who could ever return.
The life in trenches
is to us only a command of fate,
and perhaps it's our destiny
to disapper in the chaos of war.


When night came at last,
we where given a brief moment to rest,
Everyone around the campfires warmth
have fallen asleep.
I'm remembering you again,
I still see a tear on your cheek,
even if I'd be left on the battlefield,
your picture shall be the last for me.

Dag 8 - Min tro

Hade tänkt ut vad jag skulle skriva, men sen glömde jag bloggen... Tror jag låter Cliff Richard tala för mig istället! En av mina favorit-julsånger: (tänkte först inte på vad texten var, hehe)

För er som inte kopplade, eller kanske inte ens kan den svenska texten, så är det alltså Fader Vår de sjunger. Otroligt vackert!

Min nya favorit:

Repeat

Videon till densamma :)

En ny favorit:

He said, “Son,
Have you see the world?
Well, what would you say
If I said that you could?
Just carry this gun and you’ll even get paid.”
I said, “That sounds pretty good.”

Black leather boots
Spit-shined so bright
They cut off my hair but it looked alright
We marched and we sang
We all became friends
As we learned how to fight

A hero of war
Yeah that’s what I’ll be
And when I come home
They’ll be damn proud of me
I’ll carry this flag
To the grave if I must
Because it’s flag that I love
And a flag that I trust

I kicked in the door
I yelled my commands
The children, they cried
But I got my man
We took him away
A bag over his face
From his family and his friends

They took off his clothes
They pissed in his hands
I told them to stop
But then I joined in
We beat him with guns
And batons not just once
But again and again

A hero of war
Yeah that’s what I’ll be
And when I come home
They’ll be damn proud of me
I’ll carry this flag
To the grave if I must
Because it’s flag that I love
And a flag that I trust

She walked through bullets and haze
I asked her to stop
I begged her to stay
But she pressed on
So I lifted my gun
And I fired away

The shells jumped through the smoke
And into the sand
That the blood now had soaked
She collapsed with a flag in her hand
A flag white as snow

A hero of war
Is that what they see
Just medals and scars
So damn proud of me
And I brought home that flag
Now it gathers dust
But it’s a flag that I love
It’s the only flag I trust

He said, “Son,
have you seen the world?
Well what would you say,
if I said that you could?”

Pluggmusiken:

Finns inget bättre för mitt fokus. Ska se om jag fixar lite till iaf. Slut med energi i form av Tutti Frutti Passion... Så dessa karlar klingandes i öronen får duga. Med ett antal fler låtar förstås :)

I hope you dance

Skön!

Yey!

Äntligen lite svenska spelningar. Frågan är väl dock om jag vågar gå... Roligare när dom inte var så stora...

No air

River of life

Helgen

Igår vart jag väckt 5:25 av tarmarna. Lika trevligt (eller ja, mest ont bara faktiskt) som det låter. Lyckades trots allt somna om några timmar. Sen blev det bara värre och värre i magen. Men eftersom jag visste att T verkligen längtat att fara till mormor var vi ju tvungen åka ändå. Det tar dock på en att köra bil när man egentligen bara vill ligga och vila, men det gick det också. En tupplur senare kändes allt mycket bättre. Så vad det var vet jag fortfarande inte riktigt. Men jag hoppas det håller sig borta.

Igår hände ju inte så mycket under dagen då jag mest bara sov eller vilade. (T var snabb upp på syrrans rum och började leka själv medan jag vilade på soffan och familjen i övrigt var borta.) Vaknade lagom till middagen, tacos! :) Sen blev det Singstar för alla tjejerna.. liite smått irriterande då man inte kan och inte heller hinner läsa texten :P Och småtjejerna fixar det ändå genom att aaaa:a och ooooo:a sig genom låtarna då de inte kan texten.

Sen såg vi såklart Melodifestivalen. "Så klart" -första gången jag sett det i år, men så inteesserad som T är hade det inte gått annat även om vi vart hemma. Och faktiskt var det ju en hel del bra låtar, några värdelösa... Vann rätt låt? Jag gillar den inte. Inte min stil och för enformig. Men hon var ju garanterat den bästa och mest skolade sångerskan där, lite imponerande sång ändå, även om låten inte var något att hurra för.

EMD

(På tv i Bobster, inför Melodifestivalen)
"Alltså dom där är faktiskt bra!" -Tindra, 5 år.

Har ju glömt fixa musik till min nya mobil... Vet inte vaaad jag vill ha där heller riktigt :P
Ska ta och traska iväg till J alldeles strax. Han är så snäll och tar L nu när jag ska va på skolan :)

Så.

Äntligen, efter månaders tvära tankar slog det mig: Summoning - Ashen Cold
Har grubblat lite på vad den hette, men inte kommit någon vart.
Nu har jag snart 3 album till. Men de ska utforskas en annan dag.
God natt, eller god morgon.. Ska ju snart upp igen.

Och verkligen, stort tack till V, min trogna hundvakt! :) Uppskattas enormt.

Så vacker.

A grin and a word is his trade
From these his profit is made
Though his body is not tall and his courage seems small
His fame will take longer to fade

Beyond the ocean brews a battle
Beyond the battle blood shall fall
To a place where man forsaken
Dwells the one who should not live

Then a bargain shall be entered
Saurons might shall be restored
You and we were first to conquer
You and we shall be the last.

The world is grey, the mountain's old. The forges fire is ashen cold