Saknar...

Kämpat med sömnen sen kl. 12 idag, då nya grannen tyckte det var dags att börja renovera. På något vis lyckades jag somna om mellan varven iaf.
Sen blev det One Tree Hill. Gavin DeGraw var med igen. Så när jag gick en prommis efteråt var jag ju tvungen söka rätt på honom på spotify... Blev en liten "nostalgi-tripp" där. Speciellt då jag gick från centrum längs norra strandpromenaden... Minnen.. Saknad... Promenerar sällan just där. Minns egentligen bara en gång. Det var då jag, syrran och Lady gick den vägen bort till pappa. Och då Gavin DeGraw var min (och Lady's) motionsmusik iaf en sommar, så förstärktes det ytterligare. Saknar... Ångest... Tomhet...
Vidare förbi en plats som drog upp fina minnen... Ännu en saknad.
Slutligen, på "hemvägen" passerade jag baksidan av kyrkogården, där M vilar. Henne får jag aldrig sluta sakna. Och om jag tillåter mig själv finns det heller ingen hejd på känslorna. Men jag stoppar mig själv, sätter upp en mur och lämnar saknaden på andra sidan. Bara en, eller ett par gånger varje år, öppnar jag den porten.

Censurerat

Jag insåg just något riktigt frustrerande. Eller det gjorde jag kanske inte förvisso. Jag har nog egentligen vetat det länge. Men det är dagar som denna man blir påmind om hur det fungerar. Den (eller de) som verkligen kan lyfta en, ge massa energi... Är också den som på bara en sekund rycka bort all glädje och göra en så frustrerad att man inte vet vad man ska ta sig till.
Även den som kan få en att gråta, hejdlöst.
Nästan skrämmande att en enda människa kan besitta sådan makt. Det får en att förstå varför människor alltid varit så gudsfruktande! Haha. Man ska hålla sig väl med makterna, så man får gott tillbaka :)


Jag slogs av en känsla idag också. Något jag inte riktigt vet hur eller om jag kan hantera. Jag har dock inte mycket till val, så det är bara att kämpa vidare!

Inte min dag idag. Försöker klamra fast i det positiva.

Inspirerad

Igår tog jag en lång promenad. Skönt att bara gå själv med musik i öronen ibland. Gick och tänkte en hel del. Det "lustiga" var väl att jag tänkte i en loop i ca 40 minuter innan jag äntligen tog mig ur och tänkte till på riktigt. Riktigt befriande känsla när det släpper, slår en som så självklart att man borde fattat det från början.
Konstigt att det som nu tycks så självklart inte gått upp för mig under flera år. Kanske har jag aldrig behövt tänka om tidigare. Antagligen det i kombination med att jag aldrig tagit mig tiden, stannat upp, kopplat av och tänkt.

Ikväll påminde jag mig själv om varför gitarren var ett sådant bra köp. I tonåren skrev jag mycket själv. Minns inte när jag sist skrev på det viset, men det var då säkert närmare 10 år sedan sist. Ikväll slog inspirationen till mig och jag var rent tvungen att plocka fram gitarren för att rensa ut lite ur huvudet.
...Och så började jag tänka på hur vi för en ännu massa fler år sedan gick någon skrivarkurs tror jag... Och deltog i en tävling med egenhändigt komponerade låtar.... :) Ska ha dem kvar någonstans med, vore kul att se. Hur man skrev då motför nu...

Gonatt!

Tänkte inte blogga idag. Så det här blir kort.
Tycker det är lite otroligt hur en liten kommentar kan lyfta en kväll sådär. Fina vännen! Med några ord kan någon värma hjärtat.

Nu One tree hill följt av sömn. Alldeles för tidigt. Men ska upp ännu mer alldeles för tidigt imorgon. Så bara att bita ihop. Och sova.

Förlossningsberättelse.. 8 år senare

"Took a trip down memory lane.." går det ens säga på svenska utan att låta totalt "cheesy"? Nåja, jag hade väldiga problem att somna igår kväll. Låg och tänkte på allt möjligt. Bland annat insåg jag att det bara är några veckor tills min lilla unge fyller 8 år! 8 år! Helt otroligt. Man känner sig ruskigt gammal då man inser att det var 8 år sedan man klämde ut en unge. Sen hur tiden ändå tycks stå still på något vis, helt ofattbart. Minns så väl den där oroliga natten. Dels höll jag mig vaken sent eftersom hon var beräknad dagen innan. Ville ge henne en chans liksom :P Sen vaknade jag vid 6-tiden på morgonen (nån gång innan med, men låg kvar och försökte). Ringde mamma och moster för att fråga om råd. Sen efter 8 någon gång åkte vi in. Fick skjuts av "svärmor". En lite jobbig bilresa, även av skäl jag inte skriver ut här. Där tar de väldigt tydliga minnena slut. Minns att vi vart runtslussade en eller ett par gånger innan vi fick ett rum. Värkarna var inte nog täta. Efter ett tag fick vi börja efterlysa narkosläkaren. Vart stucken både en och två gånger innan det blev rätt, säkert fler.. minns inte hur många.
Sen minns jag egentligen bara några saker. Jag blev galet förbannad på barnmorskan som sa åt mig att inte krysta. Fan vad jag skällde på henne! (Pröva hålla inne skiten när du har diarré liksom, då kan alla förstå.) Och det tog lång tid. Minns bara att läkaren frågade något om sugklocka. Jag sa ja, självklart! Alternativet hade varit att krysta minst 2h till. Sen såg jag bara någon stor klump. Ja, Tindra är alltså född med hjälp av sugklocka och jag vet fortfarande inte hur en sån ser ut. Och jag är lyckligt ovetandes kan jag säga! När hon väl var ute frågade mamma (som också var med) om hon skulle kolla könet, "Det blev en Tindra!"
Efter allt var klart frågade jag när barnmorskan skulle sy igen mig. Hon hade fått klippa lite för att det inte skulle spricka. Men då jag frågade var hon just klar. Så bortdomnad var jag att jag inte ens kände nålen alls :)

That's it. Vill någon läsa hela historien då minnet var tydligare så ska den finnas någonstans här den med :)

Skitsnack...

Har aldrig förstått det där. Har man något att säga kan man faktiskt säga det till personen det rör! Därmed inte sagt att man inte får gnälla av sig till andra, men man kan ju faktiskt försöka åtgärda problemet själv med! Den det berör, som inte får höra något, kan ju heller inte göra något åt det, så skitsnacket fortsätter...

Barnporrhärvan

Läste nyss i Norran om den väldigt omskrivna barnporrhärvan. Vad som stör mig är den till synes totalt inkompetente advokaten. Han säger att den 60-åriga kvinnan förnekar brott. "Hon förstod inte att det handlade om barnpornografiskt material." Och sen beskriver han vidare att hon bara hängde på för att låta mannen prata...
Jag undrar var har du lagboken, advokat Anders Ericson?! Tycker verkligen han borde ta sig en titt i den innan han fäller sådana urbota korkade kommentarer.
För er som inte är och inte heller bör ha så stor koll på lagen ska jag förklara. Sexualbrott är inte uppsåtsbrott, dvs det krävs inget uppsåt för att brott ska begås. Alltså spelar det ingen roll hur jävla korkad en 60-årig kvinna är. Fattar hon inte att bilderna hon har på nakna ungar (eller vad de nu kan tänkas föreställa exakt) är barnporr?! Taskigt läge! För hon har ändå begått brottet då.
Vid just barnporr finns vissa "kryphål", omständigheter som gör att det som borde klassas som ett brott inte gör det. Där finns t.ex. om åldersskillnaden mellan barnet och den som "begår brottet" inte är så stor, så är det inget brott... Knappast aktuellt det heller för en 60-åring! :P

Blir bara så irriterad. Inte fan gör det saken mer okej att kärringen inte visste vad hon gjorde! Barnet/barnen är fortfarande lika utsatta och lika sårade för livet!

Äntligen helg

Känns ju lagom kul att vara hemma först vid 18-tiden på en fredag. Men men, det kunde varit värre! Slutade 17 för ett par veckor sedan, då var vi hemma vid 20. Får se vad vi hittar på till middag, chili con carne är vi less båda två efter att ha ätit resterna till middag igår. Så det som blev kvar fick åka in i frysen :) Annat har vi inte att värma, förutom att T har stekpalt (som inte jag kan äta).

Tänker så det knakar nu. Hamburgare skulle T inte alls ha något emot, men det är ingen fredagsmat i mina ögon. När man jobbat med det i 6 år är det inte så lyxigt alls. Hellre att jag köper en god sallad på affären då. Men om vi har tur, om bussen är snabb och om vi är snabba, kan vi kanske hinna på Coop! :) T ville dessutom äta där för några dagar sedan, så då blir alla nöjda. Annars får vi ta oss till nån pizzeria i centrum, som har glutenfria..!

I övrigt har vi inge så mycket planerat i helgen. Vi måste städa, framförallt T. Hon har grejer precis överallt :P Snäll som jag är låter jag leken vila på plats hela pappa-veckan med. Kanske för att jag får en ursäkt till att inte städa? :P Men nu måste det göras.
Sen har jag tänkt göra en cheesecake om jag bara hittar receptet. Alla recept jag hittat då jag googlat är bara fel. Men tror det rätta finns i "Vår kokbok" :)

Idag, igår, imorgon

Sitter på bussen halvvägs hem från uni nu. Satt i Jurparken och pluggade lite själv innan resten av gruppen kom, sen gick vi som hastigast igenom analys av det vi tidigare gjort. Hade visst missat en del visade det sig senare under eftermiddagen. Men det är väl därför vi har seminarier, för att träna och snappa upp det vi missat :) Seminariet avslutades lite tidigt, så jag hann med att fråga läraren om det jag inte fattade. Skönt! För är det något som gör matte svårt för mig så är det när jag inte fattar, då blir jag bara tvärsöver, tjurar ihop och vägrar räkna :P

Igår var jag bara hemma, så för en gångs skull under veckan hade jag tid att faktiskt laga mat också. Tindra fick välja och då blev det chili con carne. Första gången någonsin som jag lagar det! Har alltid varit en av mina sämsta maträtter, då jag verkligen inte gillar vita bönor. Men så såg jag ju nu att det gick göra med kidneybönor + krossade tomater. Mixade tomaterna till en slät sås först för att slippa klumparna som T inte gillar (inte jag heller så speciellt). Sen rev jag ner lite morötter också för att få det mindre "surt". "Mycket godare än din pappas" sa jag till T. Det var förvisso 8-9 år sen, men ändock vita bönor :S
Blir liksom övriga dagar (utom igår) sen middag idag, så det får bli rester från chilin! Imorgon blir ännu en sen dag, men då får vi nog unna oss något då det är fredag :)

Igår fick jag såret upprivet än en gång. Eller kanske rev jag upp det själv? Jag som trodde det läkt, så fel jag hade. Har insett nu att sådana sår aldrig läker av sig själv. Aldrig riktigt. Helt. Vi kan lura oss själva att tro att vi läkt. Det kan fungera. Ett tag. Men förr eller senare kommer vi ändå inse. Smärtan. Tiden spelar ingen roll. Den läker inte den sorts sår. Efter igår börjar jag inse att det snarare är tvärtom. Ju längre tid som går, desto ondare gör det.
Ingen annan, bara vi, kan läka varandra.

Men en vän kan lindra smärtan för en stund.

What goes around comes back around...

Jag vet inte om du läser... Tycker denna passar så bra.

There was a time
I thought, that you did everything right
No lies, no wrong
Boy I, must've been outta my mind
So when I think of the time that I almost loved you
You showed your ass and I saw the real you

Thank God you blew it
Thank God I dodged the bullet
I'm so over you
So baby good lookin' out

I wanted you bad
I'm so through with it
Cuz honestly you turned out to be the best thing I never had
You turned out to be the best thing I never had
And I'm gon' always be the best thing you never had
I bet it sucks to be you right now

So sad, you're hurt
Boo hoo, oh, did you expect me to care?
You don't deserve my tears
I guess that's why they ain't there
When I think that there was a time that I almost loved you
You showed your ass and I saw the real you

Thank God you blew it
Thank God I dodged the bullet
I'm so over you
Baby good lookin' out

Grubblerier och funderingar

Idag hade vi första basgruppsträffen. Oj, vilket slit det var med vissa uppgifter. Mycket information som vi inte fått och svårt att greppa och hålla ordning på alla olika formler, tycker jag. Hade egentligen tänkt sätta mig direkt efter lunch och kika lite själv. Men min stackars hjärna var helt mosig av all matte, så det fick bli en promenad istället! Ska väl sätta mig nu en liten stund innan S kommer hem. (Sitter hos henne och slöar allt mest.)

Har funderat en del de senaste dagarna... På diverse saker, inget jag tänkte gå in på här. Men det jag tänkte dela med mig av var förvirringen. Det är ju otroligt förvirrande när man inte ens kan hålla med sig själv. Jag kan t.ex. tänka "Åh, jag tycker inte om att ha det såhär". Men sen när jag tänker lite mer, så har jag förvisso fortfarande kvar den tanken. Men parallellt med den, så kan jag samtidigt tänka att jag faktiskt inte vill att det ska vara så som alternativet är heller! Lite knivig sits alltså. När allt bara kan va svart eller vitt. Och man varken vill ha svart eller vitt. Hur gör man då? Jag löser det genom att försöka tänka positivt. "Du ville ju inte ha svart, så var glad över det!" :D

Kanske var det matten som fick hjärnan att gå igång och få ner allt det där nu. Who knows...

Tankar som bubblar upp

Kvällen började med att jag blev riktigt förbannad på grannen som vädrar mattor från balkongen. Börjar vara gode less på det nu. Har sagt till själv och likaså föreningen. Men hon är en sån som tar kritiken och slänger tillbaka den, hittar något (som kanske inte ens finns) att klaga på själv. Har iaf fotat kvällens matta och även de från i söndags, då hon också vädrade. Så får kontakta föreningen igen då de öppnar efter sommaren.

Sen tog kvällen en trevlig vändning. Fick några fina meddelanden på fb. Skönt att veta att inte alla är fega idioter! :) Jag nämner inga namn, men vet åtminstone en som passar in på den sista beskrivningen. Jag har blivit sviken rejält ett antal gånger. Sånt sätter sig. Det är inte lätt att veta vem man kan lita på och vem som hugger en i ryggen. Speciellt inte om de kommer bakifrån (eller om de väntar i några år...). Men nu vet jag lite mer. Och det är jag glad för :)

"Tar tag i problemet" ?

Snarare skjuter det framför sig tycker jag det ser ut som...
"Deras son ska på läger -för överviktiga" (länk till Aftonbladet). Visst syns det på den lilla bilden att pojken är "onormalt" överviktig, men hur var det med mamma och styvpappa då? :P Ser inte ut som pojken är plockad ur den mest hälsosamma familjen direkt. Men det är klart, om man inte kan få pli på sig själv, så lär det ju vara ännu svårare att få det på sina barn.
Tycker sånt där överhuvudtaget är hemskt. Man går ju knappast från att vara normalviktig till att bli riktigt, riktigt överviktig. Det är nog snarare en lång process som sker stegvis. Och jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan låta det gå så långt innan man söker hjälp.
Sen är det ju som sagt enligt min mening i helt fel ända. Om barn och föräldrar är överviktiga så har det antingen med gener och/eller livsstil att göra. Oavsett vilket så är det ju faktiskt föräldrarna som behöver hjälp. Att hjälpa sig själva och att hjälpa barnet.

Tentasvar?

Har kollat lite då och då. Inget resultat från tentan än. Men så slog det mig idag, ska jag verkligen kolla det nu? Egentligen kanske jag borde vänta tills åtminstone slutet av juli med att göra det. För vad ger det mig att veta det nu? Lugn om jag klarat den. Men om jag inte klarat den? Ja, då stressar jag upp under hela sommaren, trots att det egentligen inte finns något jag kan göra åt saken just då. Så, det minst sadistiska (mot mig själv) vore ju ändå att vänta.
Men, jag är nog för nyfiken för att följa mitt goda råd! Lär kolla imorgon eftermiddag och även måndag om det inte dykt upp något imorgon.

To be honest...

Jag skrattar inombords varje gång jag tänker på det! Verkligen dagens lyft, när en viss någon tappade hakan och fick veta sina skyldigheter :D Made my day!
Nu hoppas jag bara att allt fortsätter gå åt samma håll... Skrattar bäst som skrattar sist... Så jag hoppas att det är jag :)

Crappy thursday

Det blev en riktig skitdag idag. Vad kan jag inte säga här, är lite för personligt. Men så mycket kan jag säga iaf att hittills suger dagen. Började rätt bra, fick veta en massa nyttigt... För att sedan få en stövel rätt i ansiktet. (Vet inte om man säger så, men det är den bästa beskrivningen.) Så nu sitter jag här och deppar och grubblar och funderar på vad jag ska säga, göra, för att få allting bra igen. "Stövelbäraren" ville dock påstå att det inte var möjligt. Så just nu känner jag mig mest hopplös.

Allt detta får mig att tänka på Johannas inlägg om respekt (direktlänk till hennes inlägg). Det är egentligen vad allt detta handlar om i grund och botten. Vad jag framförallt tänker på nu är den delen av respekt som handlar om ärlighet och uppriktighet. Att faktiskt säga vad man tycker och tänker. Och då i allra första hand till den det berör. Om jag t.ex. gör något fel, eller bara hade kunnat göra det bättre, så vill jag veta det! Och jag vill inte höra det från någon tredje person, utan helst även direkt i det sammanhanget. Visst, det kanske inte går p.g.a. folk runtomkring, men då kan man gå åt sidan eller åtminstone säga det direkt vid senare tillfälle. Så länge åsikten kommer från åsiktsbäraren. Den ska inte komma från någon annan. Tänk bara på "viskleken" och hur fullkomligt fel det kan bli när ordet eller meningen kommer till den sista personen. Men sen handlar det även om att man ska kunna lita på varandra.

Ja, det var väl vad jag ville säga om det. Så var ärliga! Även om det kan kännas hårt och elakt, så är det ändå bättre att det kommer direkt från dig, som har just den åsikten eller synpunkten. Att gå bakom ryggen är bara ännu mer elakt. Och vad ger dig rätten att tycka något, om du inte själv kan stå för att du tycker det?!

Ett virrvarr av känslor

När jag for hem från jobbet idag (första vändan) började jag tänka... Insåg att jag behöver tänka mer. På vad jag egentligen vill. Jag har nog inte gjort det tidigare, men nu gjorde jag det iaf. Och insåg en del saker jag inte visste att jag kände. Och en del saker jag inte visste att jag inte kände. En del av mig vill vara ledsen, orolig och upprörd. Den otänkande delen? Medans en annan del vill vara lugn och lättad. Den tänkande delen? Jag vet faktiskt inte. Slits mellan det jag tror att jag känner och det jag tror att jag trodde att jag kände...
Jag bestämmer mig dock för att hålla mig upptagen, så jag slipper känna efter. Nu har jag målat andra varvet på skrivbordet, som verkligen var i behov av en ny, blank yta. Får se om jag orkar ta itu med disken också innan det är dags för jobb igen.

Shutdown

Det är mycket som känns osäkert just nu. Men jag orkar inte. Orkar inte gnälla och kräva att få det jag ska ha. Orkar inte bry mig. Jag vet att allt kommer lösa sig på ett eller annat sätt ändå. Mest troligt på ett annat sätt. Men det spelar inte mig så stor roll. Det kanske t.o.m. är bättre så.
Just nu håller jag mina tummar inför morgondagen och hoppas på det bästa.

Nu har T just åkt, så ska sätta mig och plugga några timmar. Har en del att ta ikapp efter en relativt lugn helg.

Vad händer?

Jag är inte lite nyfiken nu. Såg polisen här ute, hade stoppat en bil här utanför på gångvägen. Sen dyker en polisbil till upp.. Och sen en till! Så det står nu inte mindre än tre polisbilar här ute, sex poliser. Jag undrar vad snubben/snubbarna i den första bilen har gjort för något!

Jag har dödat...

Första gången faktiskt. En hare sprang över vägen strax innan jag kom till min mor ikväll. Jag såg den ju några hundra meter fram. Men efter den sprungit över en gång så sprang den över en gång till. Och sen sprang den i stora cirklar runt, runt, över hela vägen. "Hoppas den hinner förbi, hoppas den hinner förbi.." tänkte jag medan jag saktade farten så mycket jag vågade. (Att pallnita var inget alternativ, för då skulle jag ha snurrat runt jag med.)
KLONK! lät det.
:(
Fast egentligen säger man väl inte att jag dödat, utan kört på den. Men haren är ju lika död för det :S

Nu är jag hemma iaf, sen en liten stund tillbaka. Pappa hjälpte mig bära in alla tunga saker (byråerna) tack och lov. Min rygg ville dö efter jag burit dem över till kundvagnen och sen till bilen. Hittade även ett par böcker på bokrean sen när vi gick igenom Birsta City. Får se om jag slänger upp bilder när allt är uppe... Eller ja, framförallt på bad- och sovrummet då. Ska ju bara lyckas bygga ihop skiten först! :P
Vet inte hur mycket jag spenderat riktigt, men kontot är då tömt! Vet inte vad som hände där?