Hon beskriver det så bra, ibland. Mitt i allt virrvarr av yra tankar finns iaf några vettiga stycken:
"En verklighet som inte har skarpa konturer, som inte är svartvit, en verklighet utan lösningar, där det inte finns några enkla svar, kanske inga svar alls."
och
"Jag vet inte vad jag vill. Jag vill ingenting. Egentligen. Ingenting./.../Inga ting finns det som väcker mitt intresse. Ingenting vill jag. Ingenting känner jag. Ingenting tänker jag. Det finns en hinna mellan mig och världen."
Jag undrar om det är så alltid. För alla. Jag skulle mycket väl kunna ha skrivit det där. Precis så känns det, ingenting. Alls. Inte nu. Men då. När jag är där nere på botten, i tomheten. Det är inte alls så sällan nu. Men inte lika tungt. Jag vet att det går över. Och jag hanterar det nog mycket bättre än jag gjort i ungefär 10 år tidigare.
Jobbigast är väl bara att ingen annan kan förstå. Och det är svårt att beskriva hur man känner när man inte känner någonting.
(Fast "mani" stämmer ju inte så bra in här, men det får stå så. Hänger ju ihop ändå.)
"En verklighet som inte har skarpa konturer, som inte är svartvit, en verklighet utan lösningar, där det inte finns några enkla svar, kanske inga svar alls."
och
"Jag vet inte vad jag vill. Jag vill ingenting. Egentligen. Ingenting./.../Inga ting finns det som väcker mitt intresse. Ingenting vill jag. Ingenting känner jag. Ingenting tänker jag. Det finns en hinna mellan mig och världen."
Jag undrar om det är så alltid. För alla. Jag skulle mycket väl kunna ha skrivit det där. Precis så känns det, ingenting. Alls. Inte nu. Men då. När jag är där nere på botten, i tomheten. Det är inte alls så sällan nu. Men inte lika tungt. Jag vet att det går över. Och jag hanterar det nog mycket bättre än jag gjort i ungefär 10 år tidigare.
Jobbigast är väl bara att ingen annan kan förstå. Och det är svårt att beskriva hur man känner när man inte känner någonting.
(Fast "mani" stämmer ju inte så bra in här, men det får stå så. Hänger ju ihop ändå.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar