Jag vet inte..
Mycket som snurrar. Men jag försöker hålla fast vid det som verkligen betydde något.
Helt galen? Ja. Säkert.
Önskar bara att vi kunde gå tillbaka.
Eller att det inte var tillfälligt.
Jag vill. Vill. Önskar bara jag kunde förlåta. Jag vill det med. Men jag kan inte göra det själv.
Inte likgiltig. Så det är väl bra. Men jag vill inte känna såhär heller.
Hela situationen ställer nog till en hel del med. Allt.
Vet inte varför jag tänker så mycket heller.
Jag kan inget göra.
Bara vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar