måndag 7 september 2009

.

Jag har iaf fått lite mer perspektiv den här helgen. Om än den var riktigt, riktigt jobbig.
Jag förvånas själv över att inte ens vara arg. Och jag förstår. Egentligen borde jag vetat hela tiden, det vet jag också. Men nu har jag verkligen fått perspektiv på det och jag förstår varför.

Jag vet vad jag måste göra. Och jag vet att jag kan. Jag har för mycket att förlora annars, så något alternativ finns inte. Jag vet att jag kan.
Kanske var det vad som behövdes.



2 kommentarer:

Åsa sa...

Ja det låter som att det är någon allergi tycker jag. Det är nog bra att gå till BVC för att se vad det är. Har du eller barnets far katt? Eller kanske något annat djur? Det låter som en reaktion o kanske allergi. Ja det är inte roligt när det är så där o man verkligen behöver hjälp. Det är ju så att man måste tänka på att nästa gång kan det vara dig det gäller. O många har så lätt att säga att den o den är sjuk ofta eller vad det nu kan vara. Men vi är olika känsliga o har lättare att stanna hemma så det ska folk strunta i.

Åsa sa...

Ja det är så svårt också när dem själva inte kan ge uttryck för om det känns något mer o så än att det bara är stora märken. Däremot så ska man inte vara helt säker på detta med pälsdjur för det finns dem som blir sjuka o allergiska efter en tid. Behöver inte födas med de. Men troligen så är det ju något annat. Skönt att det ser något bättre ut i alla fall.