Krasch...

Känner paniken krypa sig på mer och mer nu. Ont om egentid och ont om tid för annat. Riktigt mäktig termin vi läser nu, närmare 30 seminarier, motför tidigare runt 17. Bara det säger en hel del. Jag missade dessutom ett obligatoriskt förra veckan då T var sjuk. Fick en extrauppgift av läraren då, men att ge rätt svar tycks omöjligt. Så idag gick jag fram och frågade rakt ut och berättade vad han mailat mig tidigare, då han tycks höja ribban mer och mer för varje svar jag ger. Nu sänkte han den något iaf och gav tydliga instruktioner. Så nu väntar jag bara på att orken att göra det där ska infinna sig. Någon dag.

Idag hade vi seminarium 8-10, vilket betyder att man måste stiga upp alldeles för tidigt, vid 5-tiden. Fördelen är att man har en hel dag ledig sen. Dock hade några i gruppen insett att vi var tvungna sitta med nästa seminarium idag... En hel del att göra. Jämt. Och inte blir det bättre av att vi ska studera en skum ärendegång hos en kommun. Blää. Efter vi var "klara" i gruppen blev det raka vägen hem för min del. Orkade inte med möte som jag egentligen "borde" gå på.

Surr med en vän. Promenad i snöyran. Kallt huvud = ont. En värmande kopp te. Värmande samtal. Hem och bums i säng. Ungefär. Har en del "catching up to do" med lite serier. Så jag ser på för fullt. Just nu New girl för att lätta stämningen lite :)