Crappy thursday

Det blev en riktig skitdag idag. Vad kan jag inte säga här, är lite för personligt. Men så mycket kan jag säga iaf att hittills suger dagen. Började rätt bra, fick veta en massa nyttigt... För att sedan få en stövel rätt i ansiktet. (Vet inte om man säger så, men det är den bästa beskrivningen.) Så nu sitter jag här och deppar och grubblar och funderar på vad jag ska säga, göra, för att få allting bra igen. "Stövelbäraren" ville dock påstå att det inte var möjligt. Så just nu känner jag mig mest hopplös.

Allt detta får mig att tänka på Johannas inlägg om respekt (direktlänk till hennes inlägg). Det är egentligen vad allt detta handlar om i grund och botten. Vad jag framförallt tänker på nu är den delen av respekt som handlar om ärlighet och uppriktighet. Att faktiskt säga vad man tycker och tänker. Och då i allra första hand till den det berör. Om jag t.ex. gör något fel, eller bara hade kunnat göra det bättre, så vill jag veta det! Och jag vill inte höra det från någon tredje person, utan helst även direkt i det sammanhanget. Visst, det kanske inte går p.g.a. folk runtomkring, men då kan man gå åt sidan eller åtminstone säga det direkt vid senare tillfälle. Så länge åsikten kommer från åsiktsbäraren. Den ska inte komma från någon annan. Tänk bara på "viskleken" och hur fullkomligt fel det kan bli när ordet eller meningen kommer till den sista personen. Men sen handlar det även om att man ska kunna lita på varandra.

Ja, det var väl vad jag ville säga om det. Så var ärliga! Även om det kan kännas hårt och elakt, så är det ändå bättre att det kommer direkt från dig, som har just den åsikten eller synpunkten. Att gå bakom ryggen är bara ännu mer elakt. Och vad ger dig rätten att tycka något, om du inte själv kan stå för att du tycker det?!