Det blev som väntat en trevlig kväll/natt. Synd det är så sällan man ses sådär.
Och det kan man ju också märka av att M "spanade in" min tatuering. Enda jag har än så länge, som jag haft i 6,5 år... Hehe.
Jag läste just, länkat från Becka's blogg om "jobbet som mamma". Jag vet fortfarande inte om den var seriöst menad, men nog finns det folk (mammor i regel antagligen) som tänker så: "Jag jobbar dygnet runt, alla dagar som mamma" (i jämförelse med pappan som går till jobbet, kommer hem och sen är ledig hemma).
Jag var ensam med T. Hela tiden, dygnet runt, varje dag (om hon inte var med pappan). Men iaf, jag ensam. Jag skötte alltså "allt jobb" själv, utan att kunna ha en karl att klaga på för att han inte gör något, skillnaden är den att jag ser det inte som ett jobb att ta hand om min dotter! Hur krävande hon än må vara så är det inte ett jobb. Och jag skulle se det som en förolämpning mot henne om jag skulle kalla det jobb.
Ett jobb, ser jag lite mer som ett "nödvändigt ont". Även om man trivs med sitt jobb så skulle nog de flesta vilja jobba lite mindre. Det är inget självvalt, inte på samma sätt, för vill man leva så måste man jobba.
Ja jag vet inte om det var så mycket mer kring det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar