Rubriken lämpar sig nog bäst för ett inlägg i listform, tror jag.. Kanske lägger till mera specifikt under om jag känner för det. Återstår att se.
(utan inbördes ordning)
- att jag inte tog tag i juristdrömmarna tidigare -hade ju kunnat vara klar om 1,5 år!
- att jag beställde den snygga klänningen från HM som uppenbart var för liten över brösten
- att jag tar en del för givet ibland
- att jag inte tentapluggade/läste mer böcker tidigare
Sen har jag förstås gjort en hel del dumheter som man kan tycka att jag borde ångra. Men det gör jag faktiskt inte! Jag ångrar inte att jag skolkade så att jag missade i stort sett halva 2-3 åren i gymnasiet. För jag hade goda skäl till det, jag mådde inte bra. Hade jag pressat mig själv hårdare, så vet jag inte vad det skulle ha lett till. Sen diverse dumheter jag prövat som ung (yngre? jag kanske är ung än? hmm), har säkert prövat mer än de flesta. Inget jag är stolt över. Men det har gjort mig rikare på erfarenheter. Och det är något jag bär med mig resten av livet.
7 kommentarer:
Känner du dig våldtagen BLEV du våldtagen.
Sen jag tycker det är skit svårt det där med ungbegreppet. I vissa sammanhang är man ju ung, i andra inte ;) . Som typ när folk säger du är en ung mamma till mig så blir jag ja eller har varit? Eller det kanske man är hela livet om man fått barn ung menar jag? Samtidigt så ser jag ju själv, tex i Williams skola eller när han gick på förskolan osv att jag var/är ung. Dom andra är ju 10+ äldre en mig så självklart är jag ung då, och man räknas ju som ungdom inom vissa bemärkelser så jag tror nog vi är unga ;) .
Jo, lite så jag resonerar också.. Dock gjorde jag inte det DÅ, så det vart inget av det. Ingen anmälan alltså.
Precis.. som 26-åring är man ju inte ung mamma direkt :P Men samtidigt ändå.. Knepigt det där, jag Har ju en ung mamma också, men som fick sista vid 46 :)
Sen känner man sig ju absolut inte ung på samma sätt nu som när man var 17-18, framförallt innan graviditeten!
Hehe precis, svårt de där. Men jag tror att har man en gång varit ung mamma kanske man är det hela livet? Min mamma var precis fyllda 23 när hon fick mig, så då märkte man också (dom andra föräldrarna var runt 10 år äldre en min mamma också) att mamma var yngre än dom och jag minns att man reagerade på det själv att ens mamma var yngre :-p. Som minns när vi i sexan skulle tala om hur gamla våra föräldrar var mamma var 35 då och väntade min yngsta syster så sa en kille i klassen att hans mamma var 58 och jag minns att jag bara OJ va gammalt haha. Min mormor var då 66 så jag minns att jag tyckte den mamman var jätte gammal *S*. Min mormor fick sin första när hon var 20 och sin sista ( min mamma ) 11 år senare, så har ändå alltid tyckt att folk som fått sitt första vid typ 35 känns rätt gammalt ;) . En sak få sitt fler barn då men första känns lite märkligt. Men det är väl lite för man är uppväxt så kanske? Jag antar att din mormor också var rätt ung när hon fick din mamma? Har fått för mig att få barn tidigt beror mycket på när familjen fått sin första :) . Att det lite går i arv från mor och dotter eller nått sånt ;) , sen kommer jag från stora familjer också. Mamma har 4 barn, mormor 5, morfar hade 7 eller 8 syskon, min farmor 5, min farfar 12. Känns jätte märkligt om man själv bara skulle få ett :-p
Jo, det är nog lite så.. Förhållandevis mot äldsta barnet så är man ju alltid en ung mamma :) Och kanske speglar det av sig på något sätt även senare med, då man som "gammal" får fler barn..
Okej, ja vi har samma vi med :) Mormor var 20 när hon fick första, moster 18, jag 19, kusinen 21. När gammelmormor fick vet jag inte, men hon var runt 80-90 år när jag var 6, så hon var nog rätt ung med :)
Ja, sådär känner jag också! Mamma har 4, moster 5 (+1 psd), mormor & morfar 4, farmor & farfar 6... Och en hög med syskon var där med :)
Jag kan inte minnas att jag tyckte jag hade särskilt ung mamma dock.. De flesta andra hade ungefär lika gamla föräldrar. Men det är väl så när man bor ute på landet, finns inget annat att göra än att skaffa barn :P
Hehe, är nog lite så på vissa ställen med. Jag gick i en riktigt prektoklass även om jag är uppväxt på landet. Familjerna hade 2 barn var, var äldre och välutbildade nästan hela bunten. Min mamma bröt ju av totalt där med 4 barn, ensamstående och jobbade/jobbar som städerska :-p . Ändå tyckte jag mamma var betydligt roligare en deras mammor, dom var där där NEJ absolut inte om vissa saker medans min mamma var typ mer "LEV och ha roligt typen".
Oj, riktiga medelsvenssons alltså! Vad ovanligt för att va på landet, tycker jag.. :P
Det är ju en svår balansgång det där, med vad som får vara okej och inte.. ser INTE fram emot den tiden! :P
Skicka en kommentar