Jag ser inget problem i att vara ensam, jag trivs. Faktiskt. Det är skönt på många sätt.
Men ibland saknar jag något. Och så dyker rädslan upp att det kan bli för sent. Jag blir för inkörd på att bara vara jag. Och Tindra då förstås :)
Mycket som dyker upp när man tjurar och vägrar sova. Även frågan om vad jag ska göra åt situationen, ingenting? Eller.. Alternativet skrämmer mig samtidigt som det låser upp nya dörrar.. Men frågan är väl om jag kan.. och vill öppna dem. Och vad som finns bakom i så fall. Bättre eller sämre? Annorlunda. Men är det värt det? Det får jag kanske aldrig veta...
Jag har märkt, när jag stannar upp och tänker efter, hur jag alltmer släpper taget. Utan att själv ens vara medveten om det. Är det ett tecken? På vad?
Tusen frågor. Utan svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar