Inatt när jag gick och la mig såg jag hennes hand, utsträckt mot mig.. Och började tänka lite.. Tänk att vi skapat något så underbart! En så underbar liten flicka! Och att våran lilla bebis blivit så stor! Helt otroligt!
Känns även lite skrämmande att om bara två dagar börjar hon i skolan... Vår lilla bebis ju! Vart tog tiden vägen?
Minns det så väl... den bästa dagen, ever... Och när han frågade, om jag skulle kunna göra om det dagen efter... "Lätt!" svarade jag :) Något jag får fortsätta att se fram emot dock. När än det nu blir.
Känns även lite skrämmande att om bara två dagar börjar hon i skolan... Vår lilla bebis ju! Vart tog tiden vägen?
Minns det så väl... den bästa dagen, ever... Och när han frågade, om jag skulle kunna göra om det dagen efter... "Lätt!" svarade jag :) Något jag får fortsätta att se fram emot dock. När än det nu blir.
2 kommentarer:
Förstår dig precis.Det är så trist att inte ha någon att skaffa en till med.Det sämsta med att vara ensam.
Ja, verkligen!
Skicka en kommentar