Imorgon satsar jag på att göra litiumprov, vilket egentligen måste göras varje eller om det är varannan månad, för att se så värdet ligger bra. Jag var in senast i april tror jag. Mera fobier. Stickrädd, vilket gör att jag skjuter på det. Och så är jag fortfarande neg mot medicinen. Känner mig lite blåst också eftersom läkaren som satte mig på det sa ett halvår, så får vi se. Över 3 år har gått nu, närmare bestämt 3 år och 4 månader. Jag är less. Eller är det 2 år och 4 månader kanske? Så är det nog, men på tok för länge är det i vilket fall som. Och dessutom 7 kilo för mycket. Jag vill inte ha dem.
Det som hindrar mig från att ta steget är att läkaren fortfarande inte rekommenderar mig att sluta, frågade ungefär samtidigt som jag tog blodprov sist. Och rädslan för att glida upp igen är nog ännu större än både den för spindlar och nålar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar