Ja vad gör jag uppe nu kan man ju fråga sig. Bara det i sig är sjukt.
Känner mig nästan sjuk nu också, illamående helt plötsligt. Från ingenstans.
Eller ja, antagligen hänger det ihop med allt annat.
Tankarna snurrar. Gnager.
Tänker så det knakar i nacken. På riktigt.
Onödigt, men prova be mitt huvud sluta. Det går inte :(
Mest jobbigt är dock att jag hade chansen att ventilera tankarna tidigare ikväll (inatt), men då var jag nog inte helt färdig med dem själv. Nu får jag inte chansen igen förrän lördag. Bara tanken på att det inte ska gå att "stänga av" tankarna tills dess får mig att tänka ännu mer.
...Och att klockan snart är 5 och jag ännu inte vet när dottern väntas åter och att jag ska jobba samma pass imorn kväll.. och.. ja... Det gör det inte lättare precis. Stressar på och ökar tankarna.
Men oh vad det är underbart att kramas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar