Jag vet inte, just nu står det mest still. Går som inte komma någon vart. (...och så tappade jag tråden.) Men. Visst känns det tråkigt, men som sagt. Finns inget att göra. Så jag avvaktar.
Gjort är gjort. Och visst hade det kunnat göras bättre, men jag ångrar det inte ändå.
Att säga att jag mår bra skulle vara en rejäl överdrift. Men just nu (då) känns det bra. Tankarna känns bra, minnena.
Men det finns även det som känns fruktansvärt dåligt. Tråkigt. Jobbigt.
Det är synd. Önskar det inte vore så, men inte till vilket pris som helst. Förlåt.
Jag gör det inte mot dig, utan för mig. Dumt att de måste följas åt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar